Vi stjäl vår sons pengar

Vår son sparar som bekant själv de mynt han får av oss, och andra släktingar, i en sparbössa. Han skiner verkligen upp när han får en krona. Släpar med möda stolt fram sin, numera väldigt tunga, sparbössa och stoppar i kronan. Så långt allt gott. Problemet är just den här väldigt tunga sparbössan, som ju är tung av en anledning. Den är nämligen full. Det är dags att ta detta ett steg vidare och flytta pengarna till banken. I teorin en inte alltför komplicerad procedur men hur förklarar man för en tvååring att vi inte tar hans kära pengar??
 
När sonen är äldre är planen att vi gemensamt ska åka till banken. Sätta in en summa, låta honom handla något han verkligen önskat sig för en summa och låta honom skänka en summa till ett välgörande ändamål som han själv väljer.
 
Jag kan dock se scenariot framför mig där vi åker gemensamt till banken redan nu. Han är i och för sig ganska långt fram för sin ålder men det finns inte en chans att han inte tror att Banken stjäler hans pengar. Det skulle alltså resultera i en hel del skrik och tårar från hans sida och upplevelsen skulle inte anses vara positiv. Vad för anledning skulle han ha till att fortsätta sitt sparande om Banken sedan stjäl pengarna han så stolt stoppat ner i sparbössan?
 
Ska vi då själva tömma sparbössan och åka in till banken med pengarna? Det är en tanke men sonen är varken dum eller har dåligt minne. När han nästa gång skulle lyfta sparbössan och den är betydligt lättare än sist så skulle scenariot med skrik och tårar garanterat infinna sig även här. Med den enda skillnaden att det är Mamma och Pappa som stjäl hans pengar.
 
Så hur ska vi lyckas med denna procedur utan att det skapar trauman för vår son som för evigt ger sparande en bitter eftersmak?
 
Och om vi väl skulle lyckas med själva tömningen vad ska vi då göra med pengarna? Ska vi försöka introducera honom till välgörenhetsorganisationer redan nu? Hur förklarar vi det? Vi har i och för sig börjat prata om att vissa barn föds med sjukdomar och har det lite svårare att göra saker än andra men vi har ju bara börjat skrapa på ytan.
 
Och ska vi låta honom köpa någon liten grej? Det finns, såhär efter jul och födelsedag inte någonting som han önskar sig som skulle kunna motivera ett köp.
 
Och den summan vi sätter in, ska vi blanda den med de andra aktierna och fonderna eller hitta någonting som är just för dessa pengar så att han som lite äldre själv kan se hur mycket han på egen hand sparat ihop?
 
 
Som ni ser så har vi tusen frågor här. Det här med sparbössan är ett riktigt i-landsproblem men det är inte mindre tufft för det. Hur får vi vår son att fortsätta vara positiv till sparande?
 
Låt pengarna jobba
/Helena

Ska man verkligen spara till barnen?

Jag har börjat läsa Onkel Toms blogg och läste i ett av hans inlägg från december hur han ser på det här med barnsparande. Eller rättare sagt hans argument för att man inte ska spara till sina barn.
 
Själv skriver han att i deras familj har de valt att spara ihop totalt 10 000kr till varje barn och att de tycker det räcker så med följande motiveringar:
 
  • De som hade minst pengar som studenter var de som utvecklades mest och skaffade sig långvariga vänner.
  • Det går alldeles utmärkt att studera utan att man äger sitt boende.
  • Det sprider en inställning från förälder till barn som visar att lösningen på alla problem finns i plånboken.
  • Barnen ska bygga sitt liv efter sina förutsättningar.
Jag kan börja med att jag håller med honom fullständigt när det kommer till att äga sitt boende som student. Detta är absolut inte nödvändigt. "På min tid" var det till och med oerhört ovanligt. Om jag inte missminner mig så var det en person i vår klass som ägde sitt eget boende, vi andra bodde i hyresrätter, i studentlägenheter eller inneboende. Jag håller alltså med Onkel Tom när han motsätter sig mot att vi föräldrar ska spara ihop kontantinsatsen till barnens första bostad.
 
Att det just är de som måste vända på varenda krona som student som utvecklas mest tror jag inte ett dyft på. Själv hade jag CSN att hushålla med vilket inte bara skulle försörja mig utan även min häst som jag tvunget skulle släpa med mig, hästtjej som man var. Det innebar att jag utöver heltidsstudier jobbade av stallhyran genom helgjobb i stort sett varje helg, dessutom hade jag ett extrajobb på kvällarna också några dagar i veckan. När hästen blev skadad levde jag på havregrynsgröt utan vare sig mjölk, socker eller sylt i tre (3 !!!) månader. Gröt till frukost, lunch och kvällsmat alltså. Enligt Onkel Toms teorier skulle jag ha utvecklats väldigt under den här tiden och omgärdat mig av hur många vänner som helst. Visst utvecklades jag, jag lärde mig tidigt att få ångest när jag skulle hämta posten, när jag skulle betala räkningar, när jag behövde handla mat eller när något gick sönder. Jag lärde mig att prioritera jobb framför både skola och vänner vilket inneburit att jag från denna tid har EN vän. När de andra hittade på saker ihop hade jag antingen inte råd eller tid att följa med.
 
Med detta inte sagt att studenter ska glida på en räkmacka genom studietiden. Jag tror dock att många har det riktigt tufft ändå utan att vi belastar dem ytterligare bara för att de ska utvecklas.
 
Att man genom att spara till sitt barn "sprider inställningen att lösningen finns i plånboken" är rent skitsnack (inte meningen att såra dig Onkel Tom). Det är inte pengar eller sparande i sig som sprider något sådant utan föräldrarnas uppfostran eller brist på den. Om jag som förälder har en sådan attityd så kommer mitt barn ta över den oavsett om jag har sparat till barnet eller inte. På samma sätt kan jag spara till mitt barn men ha en väldigt ödmjuk attityd när det gäller pengar och lära barnen dess värde.
 
Barnen ska självklart få bygga sitt liv efter sina förutsättningar, men vilka är dessa då? Några barn kommer från akademikerhem, andra har föräldrar som är analfabeter. Några har fått allt serverat på silverfat hela sitt liv, andra har sommarjobbat sedan de var 13. Vart vill jag komma med det här? Jo, alla barn har olika förutsättningar att stå på när de ska bygga sitt eget liv. Att ha ett sparande är bara en av dem och spelar i sig ingen avgörande roll för hur barnet blir. Det som är avgörande är snarare hur vi har fostrat våra barn, vilka attityder de tar över från oss både gentemot andra människor och gentemot pengar.
 
Vad tycker jag då?
Ja svaret är väl ganska givet med tanke på att jag inte enbart sparar till mina egna barn utan även till andras ;0)
 
Ibland stöter jag på folk som inte tycker att man ska spara till barnen för det gjorde minsann de till "Lisa" och när hon fick pengarna som en glad överraskning på sin 18-årsdag så festade hon upp alltihop.
 
Jag kan inte direkt påstå att jag är förvånad. Vad som är viktigare än att spara till barnen är att lära dem om pengar. Pengars värde och pengars betydelse. Det är bara att ta en titt på Lyxfällan så ser vi att en hel del vuxna fortfarande inte har lärt sig detta. Hur ska vi då kunna kräva ngt sådant från en tonåring om inte vi har tagit på oss ansvaret att lära dem det? Det är vårat ansvar!
 
Vi månadssparar i aktier och fonder åt vår son. Ett sparande som, förhoppningsvis, kommer landa på bortåt miljonen när han fyller 20. Det är ett sparande som han, trots sina 2 år, är fullständigt medveten om. Han har redan fått vara med och titta när jag lägger köpordrar även om han än så länge är för liten för att förstå vad jag gör. Utöver detta sparande så får han alla mynt som dräller i fickor mm för att stoppa i sin sparbössa. Sparbössan är något av det bästa han vet, han älskar att räkna sin pengar och stoppa i dem igen och vi pratar redan nu en hel del om pengars värde, på hans nivå. Detta kommer vi självklart fortsätta med under hans uppväxt och när han blir äldre kommer han dels få medlemskap i Unga Aktiesparare dels kommer han få vara med och välja vilka aktier han vill ha i sin portfölj. Vi kommer även uppmuntra honom att själv spara en del av sin månadspeng/ lön från sommarjobb genom att vi utöver månadssparandet kommer matcha det han själv sätter in.
 
 
Kommer vårt sparande till Bastian påverka honom menligt i framtiden? Det får framtiden visa men jag tror inte det. Han kommer ha ett klokt förhållningssätt till sina pengar och tanken är att sparandet (precis som de andra barnen vi sparar åt) ska vara en bra start på hans egna pengamaskin. Den kommer genom utdelningarna ge honom möjligheten att starta eget utan att oroa sig över ekonomin, låta honom vara hemma längre med sina eventuella barn än vad han haft möjlighet till annars eller vad han nu skulle vilja göra. Valet är och förblir hans. Jag är dock trygg i förvissningen om att han även kommer veta att han inte behöver göra ett dyft med den om han inte vill, han kan låta den rulla på för egen maskin och leva sitt liv genom att vända på slantarna om han vill det.
 
Så, ska man verkligen spara till sina barn? Ja, om man har möjlighet till det så tycker jag att man ska det och som jag har skrivit tidigare så krävs det inga stora summor. Till syskonbarn och gudbarn sparar vi 300kr per år. Det är alltså 25kr i månaden. Har ditt barn månadspeng så kan du förslagsvis dra av 25kr från den och investera i aktier eller fonder istället.
 
Låt pengarna jobba
/Helena

Matutmaning vecka 2, är du på?

Det stör mig att vi inte kom lägre i utgifterna förra gången vi körde matutmaningen så vi bestämde hastigt och lustigt oss för att köra en till denna veckan. Hänger du på? 
 
Vi har ett sämre utgångsläge denna vecka då veckans matsedel är dyrare än under förra matutmaningen dessutom ska mannen opereras i morgon och vi vet inte om han kommer få några begränsningar i vad han får äta de närmsta dagarna. Det kan alltså hända att det tillkommer specialkost för honom. Men det heter väl inte utmaning för att det ska vara enkelt? Dessutom är tanken att matutmaningarna ska spegla en normal vecka fast med mer fokus på att göra den billigare än vad vi normalt hade lyckats med.
 
Veckans matsedel ser ut såhär:
Måndag: Matlåda
Tisdag: Fisksoppa
Onsdag: Matlåda
Torsdag: Pasta Carbonara, 8 port
Fredag: Korv stroganoff, 8 port
Lördag: Indisk Dhal, 8 port
Söndag: Färsbiffar med ugnsrostad potatis, vitlökssås och sallad
 
Till lunch blir det matlåda alla dagar.
 
Som ni ser gör vi storkok ett par gånger i veckan. Med 2 vuxna och 1 tvååring blir det då en hel del matlådor till frysen vilket gör att det aldrig är tråkigt att ta en matlåda, det finns så mycket att välja på där.
 
Vill ni hänga med på vår lilla utmaning? Lämna gärna en kommentar så följs vi åt.
 
Låt pengarna jobba
/Helena

barnspar.blogg.se

Välkommen till Barnspar, bloggen där vi avlivar alla gamla myter kring sparande och istället lotsar dig fram till ett enkelt sparande som varken kräver så mycket tid eller energi från dig. Du får följa de olika barnportföljer jag har (en portfölj kallas det konto där man samlar sina aktier och fonder) och kan alltså om du vill kopiera dem rakt av. Bloggen vänder sig till de som vill spara till sina eller andras barn men det går att använda precis samma metoder för ett långsiktigt sparande till sig själv. Låt pengarna jobba /Helena

RSS 2.0